torsdag 15 mars 2012

ur Mellan dimmors frost och dun.


Inledningsvis skissar jag lätt med blyerts. Jag flyttar runt, söker. När jag finner kompositionen linjetecknar jag de första objekten. Jag börjar med de svåraste delar, de delar jag inte kan rädda om jag klantar mig. I denna historia är det nästan alltid flicka som är svårast. 


Jag linjetecknar fjärilen. Den är inte så svår. Och den är inte omöjlig att rädda.

Jag tecknar flickans kläder med linjer som följer formen. Samma teknik använder jag när jag tecknar cykeln. Jag känner att det kan bli rörigt om jag korsar linjerna på samma sätt som jag planerar göra i bakgrunden. Jag hoppas att flickan och cykeln hoppar fram
.
Jag tecknar vertikala linjer i buskarna och horisontella linjer på marken för att skilja av de båda fälten. Jag korsar linjerna i buskarna för att ge dem större känsla av material. Jag mörkar ner i botten för att skilja buskarna från marken ännu mer. Jag känner mig osäker på hur jag ska lösa ljuset, kommer cykelns och buskarnas mörker att ligga alltför nära varandra? Kommer cykeln att försvinna?


Jag lägger ännu ett lager svärta och mörkar ner rejält bakom cykeln. Problemet verkar lösa sig själv. Cykeln lyser mot bakgrunden. Men det känns lite slarvigt tecknat. Jag sparar finliret till sist, renderingen, det som slutligen knyter ihop säcken.

Jag sparar en yta kring fjärilen så den får ett kring sig. 


Jag korsar linjerna på marken och mörkar ner kanterna så att ljuset faller i mitten. Jag tecknar enkla skuggor under flickan och cykeln så att det känns att de verkligen står i gräset. Jag tecknar en liten skugga på flickans ben så att jag känner att hennes kläder hänger över.

Jag finlirar mellan ekrarna och på resten av buskarna. Det tar lång tid. Jag tycker mycket om denna del i processen. Jag putsar till ljuset kring fjärilen.

Avslutningsvis antyder jag en himmel med några få streck och förstärker därmed bildens cirkelform.

Så lutar jag mig tillbaka och lyssnar på The Bitter Sweet Symphony med The Verve. 



3 kommentarer:

  1. Vad roligt att få gå in i ditt huvud och se stegen du följer för att göra ett mästerverk! Tack! =D

    SvaraRadera
  2. men...jag blir berörd - så vackert! Är det till en bok?

    SvaraRadera
  3. Tack fina Bella!! Och tack fina Malin! Det är till en bok, och antagligen lite mer. Vi får se! Kram till er båda!

    SvaraRadera