Sheesh & Gorey & kattorna

Sheesh stryker sig mot mina ben under skrivbordet. Spinner. Hon tycker om när jag tecknar. Jag förstår henne. Jag tycker också om att se på när folk arbetar. Så kommer hon fram, sätter sig och blinkar åt mig. Jag blinkar tillbaka. Hon hoppar upp i mitt knä och vidare upp på skrivbordet och lägger sig på min teckning - hon vet att hon inte får vara på skrivbordet. Jag säger åt henne att hoppa ner och hon blundar och spinner: Sluta teckna! Fattar du inte att du ska klappa mig nu? 

Edward Gorey hade en massa kattor. Jag har sett foton och kattorna är ofta närvarande i hans teckningar. .  

   När han inte ville bli störd skruvade han bort handtaget på utsidan av ytterdörren och slog dövörat till när någon kom och knackade. Jag har dock en känsla av att kattorna aldrig störde honom. 

Sheesh har bott hos oss i fyra veckor. Första dagarna fräste hon åt mig när tillrättavisade henne. Hon kom fram och nosade lite på min hand, strök sig snabbt mot den och for iväg mot nya äventyr i vår lilla tvåa. När jag kom hem efter jobb fick jag leta - hälften av alla gånger hon gömt sig vet jag fortfarande inte var hon befann sig. 

Nu sover hon vid våra fötter och möter mig i dörren när jag kommer hem. Vill vara med när jag tecknar. Hoppar upp i famnen. Hon tycker om när jag pratar med henne. 

På söndag eller måndag far hon hem igen. Vi har haft det fint och jag kommer att sakna hon. Det var fint att få lite Gorey-atmosfär i ateljén.