Å ena & andra sidan

Å ena sidan...

...kom jag hem från England med svansen mellan benen. Allt var ett fiasko och året hade bara börjat.

Före England hade jag deltagit i en samlingsutställning. Min lilla, sköra tuschteckning hamnade bredvid Elisabeth Widmarks stora, starka och realistiska grafitteckning. Besökarna och konstnärerna verkade alla känna varandra - varken jag eller min teckning vågade ta plats.

Väl i England blev det smärtsamt uppenbart att min dåvarande flickvän och jag inte längre skulle vara ihop, lagom till alla hjärtans dag.

Hemma i Sverige kändes Malmöborna kalla och otillgängliga. Inte alls som de vänliga engelsmännen.

Min cykel vart stulen. Jag köpte en ny och några dagar senare blev jag påkörd och den nya cykelen blev skrot.

Å andra sidan...

...flög jag mellan England och Sverige fyra gånger, trots flygrädslan.

...spenderade jag timme efter timme på Hogwarts-liknande bibliotek med att skriva min första "riktiga" bok.

...vågade jag flytta till en ny stad, i ett nytt land. men framför allt släppte jag hoppet om en relation som inte hade någon framtid.

...hittade jag tillbaka till Frida.

Å andra sidan... 

...körde jag över Ölandsbron för att vara med på utställningen. Bron som blivit ett inre spöke efter en panikångestattack mitt i värsta trafikstockningen till Kulturnatten.

...fann jag att en gallerist faktiskt kan vara en helt vanlig och härlig människa.

...älskar jag Elisabeth Widmarks teckningar (jag skrev till henne för att berätta det, vi kommer båda att delta i en samlingsutställning i sommar, på Öland!).

...sålde jag teckningen till Kalmar Landsting.

...lärde jag mig att både jag och min konst behöver rätt miljö och sammanhang, för att frodas.

Å andra sidan...

...köpte jag en ny cykel. Min bästa någonsin. Hon som körde på mig heter Anna. Jag har käkat pizza hos henne och Nils. Anna är omtänksam, härlig och hårfrisörska med väldigt märkliga idéer om mat. Nils skriver på en bok, har skaffat sig en PT och kör vespa. Förra veckan käkade de pasta hos mig.

...visade sig Malmöborna från sin bästa sida när jag blev påkörd: "Ey mannen, behöver du vittne?", "Du ok?" eller "Huuuur fa-an täänkte duuu nuuu?". Det sista riktades dock till bilisten och uttalades på Janne Josefssonska!

Spännande och skrämmande med 2015, eller?